Arbetslivserfarenhet

Det första jobbet jag fick betalt för var ett sommarjobb, sommaren 1984 som textinskrivare/kodare på en dagstidning – det var ett kul jobb men att arbeta som kodare var inte helt lätt då det var många olika koder att lära sig. Om du råkade koda fel så innebar det att någon annan fick mera jobb och om det inte upptäcktes i tid så kunde det se väldigt konstigt ut i tidningen dagen efter.

Efter att jag slutade grafisk skolan 1985 fick jag jobb som offsettryckare i en annan stad, det var ett riktigt äventyr att flytta långt hemifrån men det kändes också bra att få starta sitt eget liv och börja tjäna egna pengar. Efter två underbara år som offsettryckare började jag arbeta som ungdomsledare och under de kommande två åren så hade jag ett otroligt spännande och kreativt arbete. Tyvärr så fanns det inte ekonomi i föreningen så jag kunde inte fortsätta min anställning efter dessa två år.

Fick jobb som offsettryckare igen men efter tio månader så valde man att lägga ner företaget, dock var jag inte arbetslös länge utan hittade snabbt ett nytt tryckeri jobb. Men det var inte en bra arbetsplats att vara på – ägarna var av den gamla skolan och hade uppfattningen att kvinnor inte bör arbeta i en mansdominerad bransch oavsett hur bra de än är. Så vi skildes åt i samförstånd efter några månader.

För första gången i mitt liv var jag arbetslös men jag fick möjlighet att få en betald utbildning i DTP (Desktop Publishing) av Arbetsförmedlingen – detta öppnade upp en helt ny värld för mig att få lära mig att använda datorn som verktyg för att skapa grafisk design. Därefter provade jag att arbeta som försäljare – men det tog inte lång tid för mig att förstå att detta inte var något för mig.

1993 blev jag mamma för första gången och i ett år så var jag mamma på heltid och under min mammaledighet så växte en idé fram om att starta ett eget företag. Sagt och gjort, 1994 startade jag ”Annas Tryck & sånt”, jag jobbade bl.a. med presentreklam, grafisk design och företagsprofilering. Detta var en riktigt rolig och utmanande tid i mitt liv och efter tio år så bestämde jag mig för att låta företaget få vila.

Sommaren 1999 blev jag erbjuden ett sommarjobb som vårdbiträde inom äldreomsorgen vilket jag tyckte lät spännande så jag tackade ja och det var kul att få arbetskamrater igen efter att ha jobbat ensam under många år. Jag trivdes bra med att jobba i vården så jag fortsatte att jobba som vårdbiträde och 2007 så valde jag att utbilda mig till Undersköterska.

Under 2007 så valde vi också att flytta från landsbygden i norr till havet i södra Sverige och det öppnade upp för mig som Undersköterska att kunna få möjlighet att prova på andra typer av vårdjobb. Så mellan 2007 – 2010 arbetade jag med människor med olika neuropsykiatriska funktionsnedsättningar/fysiska funktionshinder och jag är tacksam för allt jag har fått lära mig, alla spännande möten har gjort mig mer ödmjuk som person.

Under 2011 fick jag möjligheten att arbeta som vikarie på ett Hospice – ett av de bästa arbeten jag någonsin har haft. När man jobbar nära människor som är i slutet av sitt liv – så lär man sig att uppskatta livet mer. Jag hade gärna stannat längre på Hospice men det fanns inga möjligheter att få ett fast jobb där och när jag blev erbjuden att börja arbeta med ett helt nytt koncept för personer med ADHD så kunde jag inte motstå den utmaningen.

I slutet av 2011 började jag arbeta med att starta upp ett projekt för arbetslösa personer med ADHD diagnoser för att stötta dessa och hjälpa dem hitta en väg ut på arbetsmarknaden. När projektet varit igång under ett halvår så fick jag frågan om jag ville starta upp ett nytt kontor i Helsingborg med inriktning av rehabiliterings insatser för långtidsarbetslösa med olika typer av funktionsnedsättningar. Ännu en utmaning som jag inte kunde motstå och det var en intensiv period som fick mig att växa som person och gav mig många nya arbetslivs erfarenheter.

Idag, 2017, jobbar jag fortfarande med att stödja personer som är arbetslösa och hjälpa dem att hitta ett passande jobb, utbildning eller sysselsättning.